Melissa gästbloggar

Melissa gästbloggar

Har fått äran att gästblogga här inne hos Moa och det tacka man ju inte nej till speciellt inte jag som älskar att hitta nya kontakter, bloggar osv och det är ju perfekt tillfälle att gästblogga då :)
Jag som skriver heter Melissa är 23år och mamma till två prinsar Vincent född 09 och Linus född 11 
När jag inte gästbloggar här inne så bloggar jag på min egen blogg http://www.melissasprinsar.com där ni får följa min vardag som mamma till grabbarna bus och allt som vi hittar på, och tro nu inte att de är en "såndär tråkig mamma blogg" som vissa tycker/tror utan man gör faktiskt väldigt mycket mer än bara byter bajs blöjor och snyter snoriga näsor när man är mamma!
Kika gärna in till oss och säg hej vettja :)

Nu till mitt lilla gästinlägg då, jag är en riktig funderare och kan sitta och fundera och tycka en himla massa och ibland knåpar jag ihop ett litet inlägg ang mina funderingar så även i detta fallet
För ett tag sen kom jag in på en blogg där ägaren skrev att om man är mamma så ska man inte ha tatueringar eller piercingar för det ser ovårdat ut det passar helt enkelt inte in till mammarollen enligt henne
Jag har just nu 4 stycken tatueringar och har planer på att göra flera samt täcka över en och göra en ny, så enligt mig så är det okej att vara mamma och även ha tatueringar jag har även haft piercingar i näsa,tunga,navel och läppen men har inga kvar då jag tog ut alla när jag blev gravid med Vincent sen har ja inte orkat sätta i dom igen och jag saknar dom inte heller 
Här kommer bilder på mina tatueringar som jag har just nu och som sagt fler kommer det att bli!
 
 
 
Va tycker ni där ute är det okej eller inte, och kan man egentligen säga att det inte är okej jamena det är väl ändå upp till var och en hur man vill och vilken stil man har osv
Sen kan man ju tycka en sak men att nästan kasta skit på mammor som har tatueringar eller piercingar bara för dom inte passar in i en mall som enligt dig är rätt är inte det lite fel?
 
// Melissa

Vicky

Hej Alla läsare!

Som ni vet har Moa bett om lite hjälp med inlägg till sin blogg nu när dom är i Lund.
Därför slänger jag med en liten text.

Vicky heter jag och har varit vän med Moa många år.
Sen vi gick i 6:an om jag inte minns fel. Tyvärr fick vår vänskap ett litet uppehåll när jag flyttade utomlands, men kontakten fick vi tillbaka igen när jag flyttade hen till Sverige igen.
Sen kom Leo till världen och det blev mer och mer…
Nu har vi båda barn (dom enda av oss tjejer) och vår 3:dje grusbebis är med oss.

Tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig i livet, oavsett vad det gäller.
Jag har fortfarande minnet av kvällen, när jag läste en status som Moa´s syster skrev på FB, då allt började.
Vi skickade snabbt lite meddelande till varandra och Mathilda var helt amazing. Moa kan va glad som har henne till syster.

Tårarna som föll den natten hade inget slut, magont och sömnlösheten var hemska.
Det som hände skulle jag inte ens kunna önska min värsta fiende.
Värst av allt var ovissheten.
Att ingen visste vad som hände, ingen visste vart dom var, ingen kunde säga något eller ge klara svar.
Detta var första natten jag hämtade min son från hans rum för att kunna krama om honom extra mycket just denna natten.
Har ni själva barn så kanske ni kan förstå hur detta känns.
Det är en smärta som nästan är obeskrivlig.

Hur som helst så är vi här idag.
Det är dags för vår lilla kämpe att än en gång (förhoppningsvis den sista) bli opererad.
Som jag sa till Moa:
”Det är kämpigt, ibland orkar man inte och vill att allt ska vara över…Men vi har Livia hos oss ! Det är något vi måste tänka på i allt sorliga och all den mörka tiden som varit. Hon är hos oss och vi måste kämpa speciellt för hennes skull och även för oss själva.”


Nu håller vi tummar och tår !
Allt kommer att gå bra och ni (hela familjen) finns ständigt i våra tankar

RSS 2.0