Förlossningsberättelse Livia

Allt gick så fort så det blir ingen lång berättelse.

De sista veckorna gick jag på extra kontroller för bebisen var 33% för liten. Flödet och CTG kurvorna såg bra ut hela tiden så de väntade bara på att allt skulle sätta igång.
Måndagen 27 februari bestämmde de sig för att sätta igång mig. Jag var mogen och öppen nästan tre cm.

Jag skulle vara på förlossningen på tisdags morron klockan 8, de satte en CTG som såg bra ut. De skulle stresstesta bebisen för att se hur mycket hon orkade med, det gjorde de med att sätta in ett värkstimulerande dropp. De hade rätt mycket att göra så droppen kopplades inte in förräns klockan 11:45, vid 11 hade de kännt igen och gjort en liten hinnsvepning så jag hade börjat få lite oregelbundna värkar redan.
Klockan 13.30 tar de hål på hinnorna och klockan 14 stänger de av droppet då jag har intensiva värkar.
Jag går på toaletten och kissar och när jag kommer tillbaka kopplar de på CTG.n igen. Jag får stå upp vid sängen för nu börjar det göra riktigt ont.
14:50 har jag så ont att jag får lägga mig i sängen så att BM kan känna hur mycket jag har öppnat mig. Det är 9 cm och fem minuter senare börjar krystvärkarna komma. Jag hinner med 3 krystar sen kommer huvudet ut och vid 4.e krystvärken har min lilla prinsessa kommit ut och skriker för fulla muggar! =)
Ca 10 minuter senare krystade jag ut moderkakan som såg väldigt fin ut. Denna gången kollade vi faktiskt på den..hehe.

De fick sy två stygn och jag blödde ca 200 ml. Denna gången hade jag ingen bedövning alls, hann inte med det denna gången heller.
Jag är såklart öm där nere men inte alls så som jag var med Leo. Jag kan sitta och stå och gå utan problem! =)

Anna Moa Livia kom 28/2-2012 15:01 hon vägde 2435 gram och var 45 cm lång i v39+3!

Graviditets / Förlossningsfrågor

-När fick du reda på att du var gravid?
--I mitten av April 2009
-Hur gammal var du?
--21 år
-Mådde du mycket illa?
--En vecka i början av graviditeten mådde jag illa någon gång under dagen
-Spydde du mycket?
--Några gånger under ovanstående vecka
-Hade du mycket halsbränna?
--Från och till, när jag väll hade det så hade jag det hela tiden
-Var du känslig?
--Mycket, men ville inte visa det
-Hade du mycket foglossning?
--Lite i slutet
-När kände du bebisen första sparkar?
--I vecka 16, Dennis kände dem runt vecka 20
-Var du ofta orolig?
--Från och till, man blev orolig om man inte kände honom varje dag
-Sparkade bebisen mycket?
--Riktigt mycket
-När började du läcka bröstmjölk?
--Några droppar den sista delen av graviditeten
-Fick du bristningar?
--Ja, en runt naveln och en eller två lite längre på nederdelen av magen
-Blödde du någon gång?
--Nej
-Hur många Ultraljud gjorde du?
--6 eller 7 st
-Hur ville du att din förlossning skulle se ut?
--Hade ingen aning, ville ha all bedövning jag kunde få eller kejsarsnitt
-Vilket BB födde du på?
--Ystad BB
-Hur började din förlossning?
--Jag fick havandeskaps förgiftning och blev igångsatt ca en vecka innan beräknat datum
-Hur många timmar tog din förlossning?
--Ca 5 ½ timme
-Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?
--Vaginalt
-Hur mycket var du öppen när du kom in?
--Var inne under hela öppningsskedet då jag blev igångsatt
-Vilken smärtlindring tog du?
--Badade en gång
-Dragen med sugklocka?
--Ja
-Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
--Jag krystade i 3 timmar men de säger att det var aktiva krystningar den sista timmen
-Blev det komplikationer?
--Förutom att de fick hjälpa till med sugklocka då han fastnade så var där inga
-Var du rädd för något?
--Att något skulle vara fel med Leo eller att jag skulle behöva sys massa! Och självklart för smärtan
-Skrek du?
--Det gjorde jag. (Mycket enligt Dennis)
-Fick du sys?
--Ja lite i ytterkant
-Vem var med på förlossningen?
--Dennis och barnmorskorna =)
-Vilken vecka födde du i?
--V.39+2
-Vad var vikt och längd på bebisen?
--2995gram 50 cm
-Blev det en pojke eller flicka?
--Pojke
-Vad fick den heta?
--Leo
-Var allting värt det?
--Utan tvekan!
-Ammar du?
--Ja, mest på natten numera
-Hur gammal är bebisen nu?
--8 månader 4 dagar
-Vad tyckte du om förlossningen?
--Det var faktiskt inte så hemskt som jag trodde att det skulle vara. Tiden flög förbi så det kändes som om det gick fortare än vad det gjorde
-När kommer nästa barn?
--Vem vet!

Förlossningsberättelse (lång)

Tisdag 8 December: Ja man ju säga att allt började då. Jag var på MVC på en helt vanlig kontroll, de frågade hur man mådde, tog blodtryck osv. Barnmorskan tyckte mitt blodtryck var väldigt högt så hon ville att jag skulle lämna lite urin till test. Jag som precis hade kissat kunde klämma ut några droppar så de kunde ta sitt jäkla test och tur var det. Jag hade äggvita i urinen. Barnmorskan blev helt chokad, hon trodde inte alls på att jag mådde bra. Hon ringde till BB i Ystad och jag skulle dit direkt! Jag hade fått Havandeskapsförgiftning, jaha, vad menas med det då? Tydligen så kunde båda jag och bebisen dö om vi inte hann in till BB i tid osv. Det blir man ju inte alls skrämd av?!
Väl inne på BB så kollade de alla prover igen och jag fick även en CTG remsa för att kolla värkarna och hjärtljuden osv. De tyckte inte det var såå farligt, det räckte att jag skulle komma på tätare kontroller.
Hade pratat med mamma innan vi körde in och hon trodde jag skulle bli igångsatt iom jag bara hade ca en vecka kvar ändå...men icke..tur, annars hade bebisen väll kommit på mammas födelsedag.

Torsdag 10 December: Hämtade upp min syster i stan och begav oss till BB, Dennis jobbade så Mathilda var snäll och följde med. De hade varnat mig lite om att jag kanske skulle bli inlagd, men det är ju en sista utväg. De tog nya prover, blodtryck och urin. De gjorde en CTG remsa och även ett ultraljud. Mathildas första ultraljud och hon var så stolt över att ha sett min lilla bebis där inne. Och jag var så stolt över att kunna dela det med henne!
Läkaren sa inte så mycket, han kollade mängden på fostervatten och kände lite på magen men inget mer. Där kom in en sköterska lite senare och undrade om jag ville ha lite mat. Visst det kan jag väll, så kör vi hem sen. Men tydligen så skulle jag bli inlagd, snällt att få veta liksom. Vi gick ner till bilen, hämtade den lilla väskan jag hade packat och pratade med Håkan som jobbar precis bredvid. Jag hade fått strikta order om att inte ta för lång tid på mig. Jag fick helst inte gå någonstans alls. Ringde till Dennis som kom och hälsade på lite och hämtade hem Mathilda. Sen ville jag bara dö. Visst att vara inlagd, men fan inte själv!

Fredag 11 December: Läkarna som jobbade bytade av varnadra efter ett dygn, så jag hade i princip olika läkare var dag. Den ena skulle sätta igång mig, den andra ville vänta. Alla velade fram och tillbaka. Dennis kom och hälsade på, spelade lite kort, kom med musik, satt och pratade och hjälpte mig att få tiden till att gå. Var morgon fick jag väga mig för att se så att jag inte samlade mer vatten utan jag skulle istället gå ner. Jag hade några jätte trevlig sköterskor som jag nog inte hade klarat mig utan. De puschade en och fick en att tänka på något positivt. Hela fredagen väntade man egentligen bara på svar, ska ni sätta igång mig eller inte?! Inte blev svaret, vi vill att det ska komma naturligt. Blodtryck och ultraljud några gånger om dagarna för att hålla koll så det inte blir värre! Dennis sov hos mig denna natten, Mathilda och Peter hade tagit Degas så det var inga problem. Var gång jag pratade med mamma så sa hon att jag inte skulle oroa mig, de tar Degas så att Dennis kan vara hos mig. Denna fredagen släppte de även besöksförbudet de hade mot svininfluensan!

Lördag 12 December: Dennis var tvungen till att köra hem idag för att han skulle bort. Han behövde ju komma hem till Degas och duscha osv också. Allt jag ville var att han skulle ta med sig mig. Pratade med det med läkaren och de ville verkligen inte att jag skulle åka men de kunde ju inte tvinga mig till att stanna kvar. De gick noga igenom vad som skulle göras om det och det hände. Ringa ambulans och inte köra själv osv. Jag riktigt hatade denna läkaren, hon brydde sig osv men hon kunde inte känna empati mot mig. Hon förstod inte alls hur jag kände osv. Så mot läkarens order åkte jag hem. Var hemma några timmar och låg på soffan, kelade med Degas, umgick med mamma och de andra innan det var dags att åka tillbaka igen. Dennis vågade inte ha mig hemma över natten om det nu skulle hända något. Och jag ville inte utsätta Dennis för det heller.
Väl tillbaka på BB så tog de blodtryck igen, det hade blitt bättre. Så varför kunde jag inte få stanna hemma? För mig var det bättre att vara hemma, jag kunde vila på ett helt annat sätt osv.

Söndag 13 December: Dennis är här som vanligt! =) Mamma, Håkan och Elias kom och hälsade på, lämnade lite saker till mig och vi pratade och fikade lite. Så gick iaf nån timme där. Hela söndagen fick jag kissa i en potta så att de kunde spara allt mitt kiss. Det skulle sammlas kiss i 24 timmar så att de kunde ta ett prov på allt för att se den riktiga äggvitan. Allt sparades i en tunna ute hos sköterskorna och efter var gång skulle jag gå och lämna pottan till dem och få en ny tillbaka. Det gjorde jätte ont och var jätte besvärligt att kissa på deras jäkla järnpotta. Inte alls skönt. Så när de kom in och berättade att någon av sköterskorna hade kastat ut allt mitt kiss blev jag inte glad. Var så jäkla besviken, vad skulle nu hända då? De skulle ju fatta ett beslut på det resultatet. Det var allt kunde tänka på den natten. Vad ska nu hända?!

Måndag 14 December: En jätte trevlig läkare som jag bara älskade kom in och tog de vanliga blodtrycken och ultraljudet osv. Hon tyckte det hade blivit liiite sämre så hon skulle testa om det kom igång med en hinnsvepning. Hon tyckte jag hade börjat mogna lite, men inte alls så mycket som de ville. Hon tog äntligen beslutet om att de skulle sätta igång mig. Så jag ringde Dennis och förklarade att han fick komma efter jobb och sen stanna hos mig. De sa att det kunde ta lååång tid men att de trodde det skulle gå fortare iom jag var sjuk.
När Dennis väl kom och läkaren hade tid så fick jag den första igångsättningsgelen. Klockan var då redan sex på kvällen, de ville inte väcka mig mitt i natten för att ge mig en till så de bestämde att på morronen efter klockan sju skulle jag få nästa.
De frågade om vi ville sova på vårt vanliga rum eller i förlossningsrummet. Tänkte att man lika bra kunde vara i förlossningsrummet om det ändå skulle sätta igång inatt eller imorronbitti. Så de körde in en säng till Dennis och jag gick och badade.

Tisdag 15 December: Ca 02.30 vaknade jag och hade en så jäkla mensvärk. Gick på toaletten några gånger, gick fram och tillbaka men klockan 03 orkade jag inte mer. Jag väckte Dennis som fick ringa till barnmorskan. Hon kopplade en CTG remsa och undrade om jag var tvungen till att andas genom värken. Ja det märker du väll, jag hade redan då börjat andas som faen..haha. 
Efter CTG remsan så gick jag lite, testade att sitta på en stol och luta mig över sängen, ingenting verkade hjälpa mot den jäkla smärtan. Barnmorskan ville att jag skulle testa att gå lite till men det enda jag sa var "glöm det, jag kan inte ens röra mig!". Hon ville då känna hur långt det hade gått och de fick bära upp mig i sängen. "Inte konstigt att du inte kan röra dig, du är redan öppen 9½ cm!" Ah, tack för det, klockan var då halv 5 så det hade gått jätte foooort! Dennis har berättat att när hon tog ut fingrarna hade hon fått med sig blodproppen också, eller en del iaf.
De fixade så att jag kunde bada, och då började krystvärkarna komma, jag skulle inte hålla tillbaka utan bara göra som kroppen ville. Innan badet försökte jag kissa och då kom blod proppen, riktigt slemmigt, man kunde dra och dra utan att det försvann..haha.
Vid halv sju så hoppade jag upp i sängen igen. Fick på mig en skjorta. Och sen låg man där. Barnmorskan skrev i sina papper hela tiden, vi testade lustgasen innan, men så fort jag fick på mig masken trodde jag att jag skulle dö, så det blev ingen lustgas för mig. Lite i sju så kom där in nya barnmorskor då den som varit hos mig över natten slutade jobba.
Jag fick testa att sitta på en pall med Dennis bakom mig att luta mig mot. Det kändes varken bättre eller sämre att sitta där, men helt plöstligt skulle jag upp i sängen igen och ligga på vänster sida istället för höger som innan. Efteråt fick jag reda på att Leo hade larmat två gånger, hans hjärtslag hade gått ner. De hade ringt efter läkare också så att de kunde sätta en sugklocka. När läkaren kom så tömde de min urinblåsa, det sved kan jag säga, inte alls skönt att få in en nål där! När den väl var tömd så skulle de sätta sugklockan. 08.10 hjälper de mig att få ut Leo och tio minuter senare får de dra i navelsträngen för att få ut moderkakan. Jag hade verkligen ingen ork kvar, fick upp Leo på magen och sen var det över. Eller det var vad jag trodde. Nu skulle de ju kolla hur mycket jag spruckit osv. De fick sy lite i ytterkant och även om jag fick både spraybedövning och vanlig bedövning så kändes det ändå. Det var inte alls skönt! En sköterska torkade av Leo som fortfarande låg på magen och en annan fick hålla mig i handen. En tredje kollade moderkakan och frågade om vi ville se, men näää det klara jag mig utan!!!

Tisdagen 15 december kom äntligen vår lilla son Leo. Han vägde 2995 gram och var 50 cm lång. 08:10 kom äntligen vårt underverk efter ca 6 timmars värkar (allt som allt).

Förlossningsberättelse

Tisdagen 15 december kom äntligen vår lilla son Leo. Han vägde 2995 gram och var 50 cm lång. 08:10 kom äntligen vårt underverk efter ca 6 timmars värkar (allt som allt).

Allt gick så fort med tanke på att jag hade fått havandeskaps förgiftning, blev inlagd torsdagen innan för att de skulle kunna hålla koll på både mig och min lilla bebis. På måndagen hade värdena blivit lite sämre och läkarna gick egentligen bara och väntade på att jag skulle bli riktigt sjuk innan de gjorde något. De bestämmde sig för att sätta igång mig och på måndagskvällen vid 18-tiden fick jag den första gelen. (Man får max gel tre gånger och det måste vara minst sex timmar mellan dem) De hade planerat att ge mig en gel till på tisdagsmorgonen men så långt kom vi aldrig.

Halv 3 vaknade jag och hade lite mensvärk, gick på toaletten några gånger men efter ca 30 minuter så kom de riktiga värkarna (men det fattade ju inte jag) så jag väckte Dennis som fick ringa på barnmorskan som kom och kollade med CTG, allt såg bra ut och vi andades igenom värkarna. Klockan 5 hade jag så ont så jag kunde inte röra mig och det tyckte hon var lite konstigt så hon sa att hon skulle känna hur långt det gått. Då säger hon "Oj, det är inte konstigt att du inte kan röra dig, du är öppen 9 cm , det är snart klart"

Hon gjorde klart ett bad till mig och det hjälpte lite, men inte mycket. Låg där ca 1 till 1 1/5 timme, sen gick vi till sängen igen. Vid 7-tiden så var det skiftbyte så då kom 2 underbara barnmorskor in. De riktigt pushade mig igenom den sista biten. Vid halv 8 fick de ropa på läkaren för då ville min lille Leo nästan ge upp så läkaren kom och hjälpte till lite med en sugklocka. 08:10 var han ute och mådde bra. Falskt alarm kallade de det, han hade mått bra hela tiden. De sa att hade de inte satt en sugklocka så hade det tagit ca femton minuter längre, och det hade jag inte pallat..haha

Jag tänkte bara skönt, äntligen får man lite hjälp med det viktiga. Fick upp honom på magen och 10 minuter senare var det dags för moderkakan. De hjälpte till även där, drog lite i navelsträngen. Hade inga krafter kvar i hela kroppen och nu var det äntligen över.

Sprack lite i ytterkanten så de fick sy lite, men allting annat var som det skulle! Skönt. Nu kunde man njuta av sitt lilla underverk.

Med tanke på att jag skulle ha alla tänkbara smärtlindringar så är jag riktigt stolt över mig själv som klarade det helt utan, inte ens lustgas hann jag få! =) De hade förberett mig på att det kunde gå lite fortare just för att jag var sjuk, för då vill kroppen bara bli av med det onda. Men jag trodde ändå att jag skulle behöva iaf en gel till och det trodde nog alla de andra också. Tji fick vi..hihi..nää nu ska jag gå och mysa med min son!


RSS 2.0